Party i spärren

Jag vet inte hur många gånger jag passerar "spärren" under ett år. Många, många, många hundra är det i alla fall.

Nästan alltid sitter det någon, man som kvinna, ung som gammal och ser mer eller mindre sur ut. Ungefär som "ta mig härifrån, jag vill göra något roligare".

Härom morgonen var det något som inte stämde när jag klev innan för dörrarna till "min" tunnelbana. Det spelades latinamerikanska toner och det spelades högt. Vad är detta??

När jag närmar mig spärren tittar jag in i lilla båset där vakten brukar sitta. Denna morgon satt han inte. Han stod och han stod inte stilla. Det smådansades för fullt och i handen hade han stämpelapparaten som for upp och ner i takt till musiken. Emellanåt fick den fungera som substitut för mikrofon.

Underbart och lite crazy!