Bröllop

Jag älskar bröllop. Jag älskar att se lyckliga brudpar.

Jag kan tom ställa mig att vänta utanför en kyrka om jag vet att det pågår en vigsel innanför. Allt för att få se brudparet när de kommer ut. Ja, jag gråter också en skvätt när jag ser dem. De senaste åren har jag följt ett antal vigslar på TV när prinsarna i våra grannländerna vigt sig. Ja, jag har gråtit då också.

Jag är nog en romantisk fjolla. Förresten, inte nog. Jag är en och det är bara att inse. Men håll med om att det är en underbar känsla att få se två människor som är lyckliga tillsammans för att de har funnit varandra och dessutom bestämt sig för att dela sina liv med varandra. Det är något STORT! Riktigt STORT!

Nu hoppas jag att Expressens nyhet är sann. Gissa vem som kommer att bevaka dagens nyheter? Jo jag. En viktig tidpunkt bör vara 15. Klockan 13 lär det vara revälj på slottet och enligt tidningarna brukar den pågå 2 timmar.

Oj, vad skoj det ska bli roligt med bröllopsyra i stan!

Äcklad

I går visste jag inte vad jag skulle laga till middag. Men så av någon anledning blev jag sugen på pepparrot. Kokt korv, grönsaker, några små potatisar (ja, jag tänkte synda med lite kolhydrater) och massor av stark pepparrotssås fick därför bli lördagens inköp och så blev det.

Sen gick jag här hemma och skrotade med ett och annat och Tvn var påslagen som "sällskap". Men så fick jag se; en engelsk variant av "du är vad du äter". I programmet skulle en korvälskare vändas till en korvhatare. Han fick därför lägga korvingredienser på en pizza. Ingredienserna bestod i ett antal stora gristrynen och grisgonlock där ett och annat öga fanns kvar.

Det blev ingen middag för mig i går. Undrar om jag klarar av att äta den där korven med pepparrotssås idag.

Råttinvasion

För bara några minuter sedan sa de på TV4 Godmorgon att vart man än befinner sig i Sverige så har man minst en råtta inom 1 meters radie.

Huvva, djurvän som jag är så tycker jag att råttor är lite läskiga. Visserligen kan de vara ganska söta men vetskapen om att de kan gå till angrepp när de är trängda samt att man vet vilken smittkälla de kan vara så sätter de skräck i mig.

Nu ljuger jag lite. Alla råttor inger inte skräck. En gång i tiden hade jag en råtta med namnet Otto. Han var en riktig "mysråtta"!

Melodifestival

Gårdagskvällen blev en TV-kväll. Fastnade kluven framför melodifestialen. Egentligen gillar jag inte spektaklet och grämer mig över att massor av licenspengar slösas bort på detta jippo. Hur den internationella tävlingen kommer att sluta vet man redan. Alla gamla öststater, företrädesvis baltikum, kommer att lägga sina röster på varandra precis som vi i norden gjorde en gång i tiden.

Men jag måste erkänna. Det fanns några låtar som etsade sig fast hos mig. Den här var min favorit:



Och på andra plats kom:



Sen kan jag inte låta bli att gilla Alexander Bard. Undrar hur han tänker när han sätter på sig en ridhjälm när han ska upp på scen? Jag skulle gärna vilja veta!

Dålig tajming

Idag har jag fått lite energi. Måste vara solen som har sin påverkan.

Tyvärr har jag liiiiiiite dålig tajming. Fick för mig att nu skall det vårstädas och möbelklädseln tvättas. Lite snopet bara att stå där med massor av tjocka överdrag som inte kan hängas in i ett fungerande torkskåp :(

Har jag tur lyckas jag med mitt extraknäck som fastighetsskötare. Läste en liten skylt att ett filter ska rengöras om torskåpet stannar. Det blir en pall och lite akrobatik för att se om det är där felet finns. Annars, ja då vette tusan när det går att sitta på dynor i min soffa. Om några dagar kanske.

Ännu mera dålig tajming....
När jag köpte min soffa för 3 år sedan ville jag ha röd klädsel. Det gick inte för det hade utgått från sortimentet. Därför blev det en khaki-grön. Nu när jag är inne på Ikeas hemsida för att stjäla en bild att använda här upptäcker jag att nu finns inte det gröna tyget men däremot det röda. Lite synd att jag inte har råd att köpa ny klädsel just nu. Men å andra sidan, det här sofftyget är inte sönderklöst än så det får slitas på ett litet tag till.

Barnslig nostalgi

Jag satt och försökte hitta bild på google till mitt förra inlägg. Lyckade inte hitta den där hårdplastdockan men jag hittade lite annat kul som fick mig att tänka tillbaka till min barndoms TV-tittande på 60-talet!

Någon mer än jag som minns Anita och Televinken?







Det här lilla trollet var jag barnsligt förtjust i!










Det fanns ett barnprogram som hette Per Penna och Suddegum. Tyvärr hittar jag inga bilder på dem. Men det fanns en annan penngubbe; Linus på linjen. Han gillades då och han gillas nu. Tyvärr ser man honom alltför sällan.





Bal, Bal, Baltazar..... visst var han bra den där professorn.





Tror jag skulle kunna sitta hela natten och vara nostalgisk men den här får avsluta detta inlägg (gissa vem som brukade sitta klistrad vid TVn!)

Jag vann

Äntligen en vinst till mig i serien. Det har varit trögt, jag har fallit på målsnöret 9 gånger av 10 men idag var det min tur. Känns riktigt, riktigt, riktigt skönt.

En gång, för länge sedan, gick jag en kurs/utbildning som vände sig till kvinnliga chefer i offentliga sektorn. En av föreläsarna var en beteendevetare som gett ut ett antal böcker. Tyvärr minns jag inte hennes namn och en av hennes böcker som jag är ägare till är nedpackad. Hur som helst, hon liknade oss människor och livet vid de där dockorna i hårdplast som var ganska vanliga leksaker i alla fall 60-talet. De där dockorna som kunde vara knallröda i färgen men som i stället för att ha ben hade en underdel som var som en halv boll. Stötte man till dockan så gungade den fram och tillbaka, först ganska långt ner mot golvet men allt eftersom avtog gungningarna sakta men säkert och till sist så stod dockan rakt upp igen. En ganska bra liknelse tycker jag innerst inne. Men sista året känns det som om jag som docka mest har legat ner mot golvet hela tiden. Något har varit feldimensionerat i den där dockan som varit jag. Den har liksom inte velat resa sig riktigt rakt.

Tänk vad en liten vinst i backgammon kan göra mycket. Det känns lite som om dockan är på väg mot att ställa sig rakt upp igen.

Hjärtslag

... det är precis vad jag skulle få om en boaorm eller någon annan orm befunnit sig i mitt badrum.

Kan egentligen inte förstå varför det är tillåtet att ha reptiler i hemmet. Visserligen är små boaormar inte farliga men som långa kan de nog lyckas klämma åt ett barn ganska rejält. Mina katter med för den delen. Ens hem ska få vara ens borg men de slingriga sakerna lyckas ju rymma då och då och komma på besök hos grannar.



http://www.kvp.se/nyheter/1.1467521/en-boaorm-i-badrummet

Jag vann

Roar mig ibland med att spela Freeroll-turnering på Ladbroke. Vinnaren får en plats i turneringen "Big Money". Så nu är jag kvalificerad!

Den 2:a mars spelar jag om 2500 dollar!

Javisst ja, glömde att skriva vad jag spelar. Backgammon såklart :-) Men i och för sig, det skulle kunna vara poker också.

Det var min tur

Javisst. Förkylningen kom som ett brev på posten! Avskyr förkylningar som inte riktigt kommer ut. Man är öm och trött överallt och man riktigt känner hur febern stegrar sig i kroppen!

Är det min tur nu?

I dag känner jag mig lika grå som vädret är ute. Kanske tom gråare än grå.

Fryser fastän flera lager kläder.
Ont i huvudet.
Ont i kroppen.

Ska kanske skjuta upp alla planer. Vänder på uttrycket skjut inte upp till morgondagen det du kan göra idag.

Men å andra sidan;
Jag har varit uppe ganska många timmar men har inte ätit något än.
Jag har inte tagit min blodtrycksmedicin.

Kanske, Kanske är jag lite piggare efter mat, medicin och lite vila. Jag provar :)

Alla hjärtan

I dag finns det massor av hjärtan som sprudlar av lycka;

Någon är nykär.
Någon får den där blomman de aldrig får i vardagen.
Någon får äntligen lämna middagsbestyren runt spisen och blir bjuden till restaurang.
Någon får idag kanske känslan, han/hon älskar mig nog ändå.

Visst är det bra att det i alla fall finns en dag om året då man ska uppmärksamma sin käraste lite mer. Men behövs det verkligen en speciell dag för detta? Skall det inte ske med kontunitet?

Vet inte om det är någon singelavundsjuka från min sida men jag tror inte det. Jag lider inte speciellt med att vara singel. Trivs faktiskt bra i det här tillståndet. Dessutom brukar jag köpa blommor till mig själv i stort sett varje lördag.

Men alla de som inte gillar sitt singelskap. Hur känns det för dem en dag som denna? I går också för den delen, för oj vad det var många män som satt på tunnelbanan på väg hem från jobb med en blomma i handen. Tror nog att det var en och annan som tänkte; tänk om jag haft "någon" som kommit hem med en blomma till mig.

Egentligen, om man ska dra saker till sin spets; är inte den här dagen "Hets mot folkgrupp" som enligt lagen är förbjudet i Sverige?

Jag har en hel del åsikter om hur singlar behandlas orättvist i det här landet i alla fall när det gäller ekonomi. Några exempel:

Varför är alla fasta hushållsavgifter höga? Avgifterna är desamma oavsett om det är 2 vuxna eller 1 i hushållet.
- TV-licensen. I parhushåll är det två som tittar och två som kan dela utgiften.
- Fasta avgifterna för elen.
- Hemförsäkringen
Det finns många fler avgifter men många kan/måste man välja bort som singel.

En annan sak är att singlar nästan aldrig kan handla livsmedel "ekonomiskt". I stort sett alla köttförpackningar är anpassade till två eller fler. Visst har man en stor frys kan man lösa det ändå. Men veckohandling på exempelvis Willys är bara att glömma.

En annan sak som retar mig ganska mycket är hur mycket dyrare det är att åka på arrangerande resor om man vill ha ett rum för eget bruk. Må vara om merkostnaden endast är för den ena sängen som inte används i dubbelrummet men oftast, och jag har varit med om det flera gånger, så lägger researrangörerna på ganska mycket mer än vad halva rummet kostar vilket hade varit "fair".

Jag tror jag skulle kunna skriva flera sidor om saker jag anser vara fel och som borde ändras. Visserligen är jag fullt medveten om att vår värld är inte rättvis och det kommer den aldrig att bli. Men jag kan inte förstå varför vårt samhälle och parrelationer ska sko sig på singlar.

Nu slutar jag så att jag inte riskerar att få en stämpel på mig som "bitterkärring" :-)

Möte med kändis

Det är ganska intressant att ibland försöka förstå både sig själv och sitt beteende i olika situationer. I morse gjorde jag ett försök men lyckades inte finna något svar.

Tänker nu delge mina läsare mitt beteende;

Mina gymnasieår var på en gammal anrik skola i Lund. 2 årskurser över mig gick idag en numera ganska känd författare/stand up komiker/mångsysslare. Den här tjejen var i alla fall på den tiden duktig i gymnastik vilket gjorde att hon då och då efter sin egna student ryckte in som vikarie när ordinarie lärare hade semester eller var sjuk. Detta innebar i sin tur att jag hade denna tjej som lärare vid ett par tillfälen. Som kuriosa kan jag berätta att jag en gång har kunnat lite stepsteg och det var just hon som lärde mig.
När jag själv tagit min studentexamen flyttade jag till Malmö och bodde ett stenkast från Malmö Stadsteater. Att bo så nära en teater i Malmö innebar att merparten av mina grannar var skådespelare. Min närmsta granne, både herre och fru, var exempel på detta. Herrn i huset höll dessutom "tal-lektioner" och en av hans elever var just den här kända tjejen. Detta innebar att hon och jag möttes ganska ofta, sådär en gång i veckan och många gånger så satt vi på tåget från Lund till Malmö ihop och pratades vid(jag pendlade mellan Lund och Malmö på den tiden).

Efter några år flyttade "tjejen" till Stockholm för att göra sin karriär. Ganska många år senare flyttade jag till Stockholm. Numera springer vi på varandra sådär ungefär 1 gång per år. Idag var ett sådant tillfälle. Vi sitter i princip bredvid varandra på tunnelbanan. Idag liksom tidigare så ser vi på varandra igenkännande. Inte bara en gång utan flera gånger. Jag kan riktigt se i den andra tjejens huvud hur hon tänker; "hon är bekant, var har jag träffat henne". Och jag sitter där knäpp tyst. Säger inte ens ett hej. Jag vet inte om det beror på att jag är rädd för att hon ska säga vem är du (hon kanske har tittat sådär igenkännande på mig för att jag tittar på henne) eller om det beror på att jag inte vill säga hej för att hon är kändis, att jag vill respektera hennes privata sfär.

Jag tror på det sista. Senast i somras mötte jag en gammal skolkamrat jag inte har sett på 30 år och henne sa jag hej till direkt.

Baske mig om jag inte ska säga hej nästa gång.

Att ge

Jag tycker att det är viktigt att kunna ge. Kunna ge av sig själv. Peppa, trösta, hjälpa, ja att vara till hands. Jag tror att världen blir mycket bättre om alla lever efter den devicen. Jag vill nog påstå att jag under hela mitt liv har haft väldigt lätt för att "ge" och har gjort det i tid och otid.

Men det är bara att inse. Jag är naiv. Förbaskat naiv. Men jag börjar inse att världen inte alltid ser ut som jag vill att den ska se ut. Det har tagit lång tid men jag börjar lära mig. Något positivt i alla fall.

Tillbaka i storstaden

Så, då var jag hemma igen efter en kort visit i Skåne. Borta bra men hemma bäst och framför allt, det finns 2 som är glada att jag är tillbaka i Stockholm.

Ibland tänker jag, det är tur att jag har mina katter för vem skulle annars bry sig om var jag fanns eller om jag fanns. Låter egentligen hemskt men krasst, är ju lite så det egentligen är.

Just nu känns det som om jag är inne i en rejäl svacka. Inte ens det som varit roligt känns roligt längre. Lust och energi känns nästan som något obefintligt. Måste ta och rycka upp mig och hitta något som är både roligt och trevligt att se fram emot. Vette tusan vad. Bland det roligaste jag vet är att resa men det kan jag liksom varken tänka på eller planera just nu.

Snart bär det iväg

Idag ska jag resa ner till Skåne på en liten kort tripp. Det ska bli riktigt trevligt eftersom det var förra julen som jag var nere sist.

I kväll och i morgon blir det att umgås med mamma, pappa, syster, svåger och systersöner. Vi ska inte bara umgås, vi ska festa också eftersom mamma har fyllt en femma.

Sedan sist har det tillkommit en ny familjemedlem. Min äldsta systerson har blivit sambo. Ska bli spännande att få träffa hans nya val av livskamrat.

Det känns lite märkligt att ens systerson numera är sambo. Tycker inte det var speciellt länge sedan jag lånade honom en söndag, tidig vårdag, för att åka till Skånes djurpark för att hälsa på björnungarna som tittat ut för första gången. Men det var för 26 år sedan! Förstår inte vart alla dessa år tagit vägen. Det känns som om det var i går men å andra sidan; tänker jag efter på allt jag gjort dessa år, vad som hänt i mitt liv, så är det kanske inte så konstigt att det är 26 år sedan.

Och inte känns det som om jag är 26 år äldre. Kanske lite förståndigare, lite mer erfaren och lite mer solstrålar runt ögonen. Men annars i sinnet och i hjärtat känns det som om tiden stått stilla.

Så var det helg

Tror knappt att det är sant. Förstår inte hur det kan vara fredag kväll redan nu. Var inte så länge sedan det var måndag morgon!!!

En annan sak som jag knappt tror är sant är att jag är hemma redan nu! Klockan är bara 18 och jag vet inte när det hände sist som jag var hemma så här tidigt om jag bortser från förra fredagen då jag fick mitt kylskåp lagat.

Dags att fixa mat och se om jag har något gott och trevligt hemma att använda för att fira fredag!

Snopen

Snopen blev jag i kväll! Skyndade mig hem från ett möte på jobb för att i alla fall få se sista halvtimmen på Antikrundan. Men snopen blev jag, det visas hockey! Varför?

Jäkligt trist att veckans bästa TV-program blir inställt.

Dialekt

Jag är skånska. Skånska men bosatt i Stockholms sedan 13 år tillbaka. Jag kan inte dölja min härkomst för jag har fortfarande kvar min skånska dialekt även om det påstås att jag är Stockholmsk, eller "spisstrutad" när jag besöker skåne. Jag vill inte ändra min dialekt och är både stolt och glad att jag har lyckats behålla mina rungande R. Dialekten är lite av min identitet.

Det händer i princip dagligen att jag blir kommenterad och/eller härmad för mina uttal. Det gör mig inget och jag tar inte illa vid mig. På samma sätt som det låter enbart fjantigt när någon ska härma mig eller försöka prata skånska så försöker jag prata stockholmska och det låter precis lika illa och fjantigt. Detta är mitt sätt att säga; gör dig inte besvär med att tro att du kan prata skånska, du gör bara bort dig!

På stockholmsnyheterna sa de idag ordet MÖGEL. Min fundering; varför uttalas detta ord här i stckholm som om det var stavat med två G och därmed blir Ö:et en kort vokal? Dvs man säger MÖGGEL.
Ett annat ord som uttal märkligt är TJUGO. I ordet finns ett O i slutet och inte I. Ofta hör jag TJUGI.

Ofta när jag poängterar detta får jag frågan om hur jag uttalar ordet KEX. Självklart gör jag det med ett SCHE-ljud. Men här blir jag också hånad vilket jag anser vara totalt felaktigt. K är framför en mjuk vokal och uttalas därför med SCHE-. Om K är framför hård vokal blir det K-ljud.

Piercing

Jag har aldrig förstått det snygga med piercing.

I förra veckan såg jag en kille på tunnebanan som hade satt in en ring i vardera öronsnibben så att det blev ett genomborrat stort hål (ringen satt inne i hålet) så öronsnibbarna blev extremt stora. I de här hålen satt sedan en stor ring som hängde ner. Tror dock inte att detta kallas piercing men kan inte det rätta namnet.

Vad vill man ha sagt med att att pierca sig? Hittade några för mig lite extra extrema piercingar när jag googlade.

Sol

I går morse hade jag ett möte klockan 9 på min sida om stan vilket innebar att jag inte behövde ge mig iväg hemifrån förrän vid halv 9.
Vilken skillnad mot normalt då jag försöker vara på jobb vid 8. Vilken energi jag fick resten av dagen pga av denna start på morgonen.

Den stora skillnaden var inte tiden då jag behövde stiga upp eftersom klockan ringde som vanligt. Den stora skillnaden var att det var ljust när jag steg ut genom porten. Ljust och lite SOL.

Jag mådde riktigt dåligt igår

I går när jag ´satt här och jobbade hade jag TVn påslagen. Djupt försjunken i mitt arbete fick jag höra ett fruktansvärt skrikande.

Programmet var TV4:as Kalla Fakta. Programmet handlade om hur gäss rycks från sina dun medan de är levandes och dessutom ej bedövade. Fast det hade inte gjort saken bättre enligt mig.

Fy vad jag tycker djurplågeri är hemskt. Det finns inte straff högt nog för människor som gör dessa vedervärdiga handlingar. Något jag inte kan förstå är varför handlingar inte är straffbelagda där det klart och tydligt finns förbud enligt EU-kommisionen. Repotaget i går var inspelat i Polen och mig veterligen är de ett EU-land.

Jag klarade inte av att ha TVn påslagen så länge. Jag mådde fruktansvärt illa efter de inledande minutrarna. Jag mådde lika illa för ett tag sedan när det kom till min kännedom (också via Kalla Fakta) hur små lamm rakades i rumporna så att det blödde bara för att det skulle produceras extra mjuk ull. Kanske är det den fega ådran i mig som inte klarar denna typ av program. Jag vill helst blunda för verkligheten när det handlar om djur och om hur djur plågas.

Jag har funderat här hemma över sådant som jag har med dun;
Duntäcket - det är säkert mer än 15 år gammalt och kommer från Svenska Fjäder. Tror inte de var med på listan över företag som handlade med dun ryckta från levandes gäss. Dessutom var det inte samma efterfrågan på dun på den tiden vilket ökar sannolikheten att dunen kommer från döda djur.
Kuddarna - de är arvegods och så pass gamla att jag övertygad om att de kommer från avlivna fåglar.
Något mer har jag inte med dun och det är jag tacksam över.

Ytterligare exempel på brev inkommet på detingsida

Meddelande från: givemekk 47
Datum: 01/02/09 15:34
Kärleksbrev:
Men hallå. Ja jag går väl rakt på sak: Är 46, 181,87 och ser väl bra ut,gift och VÄLDIGT busig. Söker KK partner för mysiga stunder. Jag är i Sthlm i mellanåt, behöver buset efter mina möte. Intresserad? Hur som hör av dig. kram och puss på... från Erik.


USCH, USCH, USCH
1) Finns inget värre än män som kallar sig busiga
2) Varför finns det så många män som är otrogna?

Elias

Även när det är helg så vaknar jag med tuppen och har dessutom svårt för att ligga kvar i sängen.

Jag har svårt att ha tyst i min lägenhet vilket innebär att antingen är radion påslagen eller tv´n utan att jag direkt tittar. När det är helg och tidig morgon visas på TV4 ett barnprogram jag gillar; Elias, den lilla räddningsbåten.

Den är underbar! Alla båtar har sin personlighet och de här personligheterna speglar lite olika människotyper man möter dagligen i samhället.