Äntligen en vinst till mig i serien. Det har varit trögt, jag har fallit på målsnöret 9 gånger av 10 men idag var det min tur. Känns riktigt, riktigt, riktigt skönt.
En gång, för länge sedan, gick jag en kurs/utbildning som vände sig till kvinnliga chefer i offentliga sektorn. En av föreläsarna var en beteendevetare som gett ut ett antal böcker. Tyvärr minns jag inte hennes namn och en av hennes böcker som jag är ägare till är nedpackad. Hur som helst, hon liknade oss människor och livet vid de där dockorna i hårdplast som var ganska vanliga leksaker i alla fall 60-talet. De där dockorna som kunde vara knallröda i färgen men som i stället för att ha ben hade en underdel som var som en halv boll. Stötte man till dockan så gungade den fram och tillbaka, först ganska långt ner mot golvet men allt eftersom avtog gungningarna sakta men säkert och till sist så stod dockan rakt upp igen. En ganska bra liknelse tycker jag innerst inne. Men sista året känns det som om jag som docka mest har legat ner mot golvet hela tiden. Något har varit feldimensionerat i den där dockan som varit jag. Den har liksom inte velat resa sig riktigt rakt.
Tänk vad en liten vinst i backgammon kan göra mycket. Det känns lite som om dockan är på väg mot att ställa sig rakt upp igen.
Ett år till med dessa underbara katter
8 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar