Det är ganska intressant att ibland försöka förstå både sig själv och sitt beteende i olika situationer. I morse gjorde jag ett försök men lyckades inte finna något svar.
Tänker nu delge mina läsare mitt beteende;
Mina gymnasieår var på en gammal anrik skola i Lund. 2 årskurser över mig gick idag en numera ganska känd författare/stand up komiker/mångsysslare. Den här tjejen var i alla fall på den tiden duktig i gymnastik vilket gjorde att hon då och då efter sin egna student ryckte in som vikarie när ordinarie lärare hade semester eller var sjuk. Detta innebar i sin tur att jag hade denna tjej som lärare vid ett par tillfälen. Som kuriosa kan jag berätta att jag en gång har kunnat lite stepsteg och det var just hon som lärde mig.
När jag själv tagit min studentexamen flyttade jag till Malmö och bodde ett stenkast från Malmö Stadsteater. Att bo så nära en teater i Malmö innebar att merparten av mina grannar var skådespelare. Min närmsta granne, både herre och fru, var exempel på detta. Herrn i huset höll dessutom "tal-lektioner" och en av hans elever var just den här kända tjejen. Detta innebar att hon och jag möttes ganska ofta, sådär en gång i veckan och många gånger så satt vi på tåget från Lund till Malmö ihop och pratades vid(jag pendlade mellan Lund och Malmö på den tiden).
Efter några år flyttade "tjejen" till Stockholm för att göra sin karriär. Ganska många år senare flyttade jag till Stockholm. Numera springer vi på varandra sådär ungefär 1 gång per år. Idag var ett sådant tillfälle. Vi sitter i princip bredvid varandra på tunnelbanan. Idag liksom tidigare så ser vi på varandra igenkännande. Inte bara en gång utan flera gånger. Jag kan riktigt se i den andra tjejens huvud hur hon tänker; "hon är bekant, var har jag träffat henne". Och jag sitter där knäpp tyst. Säger inte ens ett hej. Jag vet inte om det beror på att jag är rädd för att hon ska säga vem är du (hon kanske har tittat sådär igenkännande på mig för att jag tittar på henne) eller om det beror på att jag inte vill säga hej för att hon är kändis, att jag vill respektera hennes privata sfär.
Jag tror på det sista. Senast i somras mötte jag en gammal skolkamrat jag inte har sett på 30 år och henne sa jag hej till direkt.
Baske mig om jag inte ska säga hej nästa gång.
Ett år till med dessa underbara katter
9 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar