Inget blir som man tänkt

Mao, jag kom inte ut på någon klippa.

Elza, min busiga och keliga katt gjorde mig orolig. Det började med kattkräk och därefter försvinnande. Hon syntes inte ens till när det skramlades med "apport-råttan". Ett annars säkert kort. Lite skrammel och hon kommer rusandes.

Efter ett tag fann jag henne. Liggandes i ett hörn på golvet under en möbel. Där har hon legat nu några timmar. Smått orolig var jag och tittade till henne då och då. Dock bara kattblängande som svar.

Men nu, nu i skrivandets stund ligger hon i mitt knä, trampar med klorna på mina bara ben och slickar mig febrilt på hakan. Precis som det brukar vara.