En musikalisk resa i tiden

I går var jag på konsert i en av stans kyrkor på Folkkungatan.

1968 hade Hair Europapremiär på Scala här i Stockholm. I går och idag träffas esemblen på nytt och uppför samma konsert.

Det var en upplevelse att sitta där på kyrkbänken i går kväll. Tekniken var miserabel. Rundgång i mikrofonerna och ljudanläggningen var nog också från 1968. Emellanåt gjorde det riktigt ont i öronen.

På scen stod en samling 30- och 40-talister klädda som hippie. Att se en man på scen med batiktryckt linne i behov av BH i kupa C och med en mage som om han var gravid och i 8:e månaden var en syn i sig. Huvva, jag har gubbfobi och här var verkligen bilden för min fobi.

Däremot så fanns en annan man på scen som var totala motsatsen till "batiklinnet". Han är född 43 men hela han i sitt sätt att agera gjorde inte den minsta antydan till att han egentligen är en pensionär. En otrolig karisma och fysik. Dessutom är han sämsta tänkbara reklamen för att rökning är dåligt.

Tack Bill Öhrström för att du tog bort lite av min fobi! Du kommer nu att vara min förebild som visar att man inte behöver vara gubbe även om passet visar siffror som innebär pension.