I går åtog jag mig att vara dealer åt mina kompisar. I normala fall brukar jag spela själv men i går vågade jag inte. Kändes att det kunde bli "dyrt" eftersom det skulle spelas cash-game. Själv föredrar jag turneringsformen, dvs "gryta".
Visserligen har jag varit dealer någon gång innan men det har bara varit för kortare perioder. I går satt jag nog i över 5 timmar. Mot slutet blev jag lite varm i kläderna och kände att jag även började få kontroll på potter som skulle splittas. Är ju det som är det svåra; när flera går All-in med olika valörer. Det känns som om jag hittat min plats runt pokerbordet. Får jag uppdraget igen så hoppar jag på och vem vet jag kanske kan träna upp mig till ett dealer-proffs :)
Det är bra att vara dealer. Man är med i spelet men slipper riskera att gå med tom plånbok när man ska hem. Poker kan vara ett riktig "tjuvspel" om det vill sig illa. Och precis som med allt annat spel kan det vara svårt att veta när man ska sluta spela. Runt bordet satt spelare av olika kvalitéer, några som var erfarna och några som var nybörjare, sk fiskar. Jag kastade in handduken vid 2 i natt, en del satt ända till 7.30 i morse.
Måtte det ha gått något så när jämnt upp bland de som satt kvar i natt.
Ett år till med dessa underbara katter
9 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar