Ibland undrar jag om det är något fel på mig? Går jag på dejt så verkar det som om jag bara letar fel. Märkligt. Och till vilken rätt? Själv är jag ingen skönhet och har mina skavanker lite här och där.
För varje gång jag går på dejt så känns det lite som om jag tappar en gnutta om det hopp som finns att kanske hitta Mr Right.
En annan sak jag undrar över. Emellanåt så känner jag; nej, jag ska inte involvera fler män i mitt liv (det har varit ett antal både på gott och ont). Det kräver för mycket energi. Nästa stund så tänker jag, inte kan jag leva resten av mitt liv utan någon man? Jag tror inte att jag är skapt att leva utan man resten av mitt liv. Det har mer eller mindre alltid funnits "någon" som mitt hjärta klappar lite extra för och hur det än är så är det trevligt med manligt sällskap.
I mitt liv så finns det mycket män runt mig. Många av dem är singlar men jag ser dem inte. Har jag för kräsna ögon eller är det som jag lite då och då tänker; att jag har blivit ett bränt barn? eller är det så att jag ställer för höga krav? i så fall blir det en svår ekvation eftersom jag inte vill ge avkall på mina tankar att finner jag någon så ska det verkligen kännas som Mr Right.
Hmmmm, jag får nog leva i drömmarnas värld ett tag till. Det känns i alla fall så just nu.
Ett år till med dessa underbara katter
9 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar