Så fel det kan bli

I går var jag på utbildning. Arrangörerna fick mig att känna mig som en idiot. Jävligt trist! Värst av allt, jag tror att det beror på att jag är tjej. Ibland är det ett helv... att jobba i en mansdominerad värld! I går på kursen var vi nog 20 deltagare. Jag var enda tjejen.

Kursen i går var en säljkurs på en växelplattform som jag har mycket goda kunskaper i. Det vet jag och det har jag också fått bekräftat på ett antal olika sätt.
Förutom växel så var det stödsystem, stödsystem som jag känner väl till eftersom jag har projekterat och installerat sådana system i 5 års tid. Visst finns det luckor, utvecklingen går framåt, och det är ju för att täppa till dessa luckor som jag ställde frågor. Andra stödsystem som gicks igenom är system där det är lätt att hamna i fallgropar; tex lova en kund mer än vad som ingår i den prissatta lösningen. Svårt att förklara men frågorna var relevanta.

En del frågor jag hade att ställa i går på kursen var frågor som ingår i en slimmad paketering av både växel och stödsystem. Viktiga frågor då jag tidigare inte har behövt att tänka på begränsningar. Dessutom har kursarrangören, som är vår återförsäljare, kommit med olika budskap. Funktioner som de tidigare påstått ingått ingår nu inte eller tvärtom. Det var inte så att jag styckade sönder kursen pga av mina frågor, vi blev klara tidigare än planerat.

Hur som helst, jag tror att jag ställde en del frågor som kursledarna hade svårt att besvara. En del frågor var nog lite fördjupade, kursen var tänkt som en övergripande "kom-igång-kurs".

Attidtyden blev "snorkig" från kursledarna. Förmodligen för att frågor ställdes från en tjej, frågor där de var osäkra på svaren. Det passar sig inte att en tjej ställer frågor som gör att en man blir osäker på svaret när det gäller teknik.

Men mina stora fråga efter dagen är; om man går på en kurs så är man där för att lära. Har man inte rätt att få ställa frågor? Min filosofi är när jag går på kurs eller utbildning är att få lära vilket för mig är detsamma att när jag därifrån så skall jag inte ha en massa frågetecken i huvudet. Tvärtom alla frågetecken ska vara uträtade.
Jag har själv hållit en del kurser, seminarie etc. Jag brukar alltid börja med att säga till åhörarna; ställ frågor och våga ställ frågor. Har man en fråga så är det minst en till som sitter i församlingen som har samma fundering/fråga.

Hur som helst. Det är en förbaskad tur att jag är stark som individ och att jag vet vad jag kan och min kunskap om just de lösningar som ingick i kursen i går är på en hög nivå. Annars skulle jag nog vara totalt knäckt när jag gick därifrån.
Lite peppning fick jag dock under lunchen från en kollega jag hade för några år sedan. Även han ansåg att mina frågor var befogade eftersom han satt i samma sits som mig. Skillnaden enligt mig: han är kille och ställer inte de där frågorna för att inte riskera göra bort sig bland de andra männen (matcho-instinkten) men jag som tjej struntar totalt i allt det där!

Dags att möta dagen!